Hyr en översättare

Den första april slår vi upp portarna för en ny tjänst i Sverige: GLOBALscandinavia Competence. Nu kan du hyra en översättare för långa eller korta uppdrag, vare sig du behöver hjälp över dagen eller över flera månader. Det är ditt behov som styr. Vi skickar en översättare som åker till ditt företag och arbetar på plats, vilket sparar tid för dig. Med våra 30 fastanställda översättare och språkexperter i Danmark, Sverige och Norge kan vi alltid hitta just den kompetens du söker.

Först ut är faktiskt undertecknad, som ska arbeta som översättare på GfK i Lund från april till september. GfK:s behov uppstod när två av företagets internöversättare skulle vara föräldralediga samtidigt. GfK visste dessutom inte hur stort behovet var av en ersättare, så att hyra in mig blev en perfekt lösning. Nu vet GfK att de har översättningsbiten täckt. Det ska bli kul och spännande att påbörja den här tjänsten!

Rivstart för vår nya tjänst

Göteborgshumor hör påsken till

Jag förstår inte hur jag kan glömma detta, år efter år. Påskäggstra. Den trötta lilla ordvitsen där butiksföreståndare kombinerar "ägg" och "extra". Äggstrapris är också en uppsluppen klassiker i samlingen. Äggande priser. Lika skoj varje år. Jul och midsommar tycks vara förskonade från ordvitsandet. Det kanske helt enkelt beror på att vi är glada över att det är vår?

Äggstravaganza!

 

Tack Elin för äggstra input. Bilden lånade vi härifrån.

Obegriplig skönhet

Det är svårt, det här med uttal av franska ord. Ändå fortsätter den franska skönhetsindustrin att överösa oss med svåruttalade produkter. Kanske tror vi att vi blir snyggare av att smörja in oss med något vi inte ens kan uttala?

Jag tillbringade till exempel mina tonår i mörkaste Småland. Nu var Småland inte mörkare än att kosmetikjätten Yves Rocher hittade dit en dag och gav upphov till en rad olika felaktiga uttal. Jag kan fortfarande inte riktigt se loggan utan att tänka på yyyy-vess rochscer, uttalat på beskäftig småländska. Yves var dessutom elak nog att sälja produkter med de otroligt gåtfulla namnen Chèvrefeuille och Ispahan. Ungefär samtidigt satt jag i bastun och lyssnade på när tanterna diskuterade Madame Rochas. Det småländska uttalet tog effektivt död på varje uns av fransk flärd.

I samma veva blev även parfymen Poison modern. Namnet var väl från början tänkt att uttalas på franska, som po-a-zzzon, men då hade parfymmakarna i Paris inte räknat med svenskarnas totala ovilja mot tonande s. Om namnet uttalas på franska utan det tonade s-et, alltså med ett s-ljud i stället för ett z-ljud, betyder det stolta parfymnamnet bara fisk. Och det är jag säker på att Dior inte menade. Nej, tur i oturen att de flesta väljer att uttala Poison på engelska. Tryggt och säkert, fast avgjort mindre franskt.

Företag som Lancôme har tänkt ett steg längre. De förstår att utanför Frankrikes gränser finns det få som kan uttala produktnamnen, så de ger ut lite mer uttalsvänliga produkter i särskilt USA och i Storbritannien. Samma sak gäller Oil of Ulay, som i Storbritannien heter Oil of Olay. I Tyskland och Frankrike heter samma produkt Oil of Olaz. Vad är då denna hemlighetsfulla olja för något? Äsch, inget alls. Olay eller Ulay finns ju inte. Det började som en omskrivning av huvudingrediensen lanolin. Oil of Lanolin lät helt enkelt inte så... inspirerande. Vad skrev jag nu i början om att man blir snyggare om man inte begriper skönhetsproduktens namn? Just det.

Eller, då, "Ulay".

Bilden fick vi härifrån.

Bland tomtar och troll

Ibland ser man filmer eller tv-serier som baseras på en bok man har läst och blir jättebesviken. Och ibland så träffar filmmakarna helt rätt, åtminstone ur ett översättarperspektiv.

Jag har nyligen plöjt igenom de fem digra volymerna av George R. R. Martins "A Song of Ice and Fire" på engelska, och nu äntligen har tv-serien "A Game of Thrones" kommit ut med svensk textning. Jag satte rentav på mig glasögonen för att inte missa något i själva översättningen, och tänk, översättaren överträffade mina förväntningar helt.

Alldeles särskilt gillar jag vad översättaren har gjort med namnet "the Imp". En "Imp" är enligt svenska Wikipedia "en mytologisk småväxt demon med ursprung i germansk mytologi". På svenska kallas han rätt och slätt "Vätten". Jag hade riktigt svårt för den översättningen de första avsnitten, men den växer. Jag kommer säkert att tycka att det är genialt, ge mig ett par avsnitt till bara. Märk också hur "imp" heter "imper" i plural. Bara det är tufft.

Ett annat svåröversatt namn är "the Hound", i svensk översättning "Fähunden". Det hade jag heller aldrig tänkt mig när jag läste romanerna, men det är också ett namn som fastnar.

Lite rart, nästan: en kvinna som matar imper.

Ei saa peittää – ett finskt svar

Gårdagens blogg om "Ei saa peittää" har rönt viss uppmärksamhet i vårt grannland i öster. Så här skriver vår finske kollega Mikko:

”Hejsan,

 vad en fin artikel! Det som Teresa skrev om gäller i båda riktningarna – kanske de första svenska ord jag lärde mig var ”får ej övertackas” som ståd på elementet i någons sommarstuga. Det är ju lättare att lära sig svenska i Finland, men innan svenskundervisning i skolan började minns jag bara några ytterligare ord eller, i själva verket, en sats på Valios mjölkburk: ”Visste du detta om Hyla-lättmjölk?”

Fantasin sätts i rullning. Tänk om hela Finland går omkring och säger "Får ej övertäckas" precis som vi säger "Ei saa peittää" till varandra så fort någon nämner finska? Riktigt så kul ska vi inte ha ändå. Eller som Delbert skriver till svar:

”Ja, ni finnar har det ju lite bättre än vi, ni har ju den svenska minoriteten att öva tillsammans med, och en massa skyltar på svenska och svensktextade tv-program och svensk tv och jag vet inte allt…”

Så är det ju. Men håll med om att det hade varit fint om "Får ej övertäckas" hade vunnit en sådan status i Finland som den finska motsvarigheten har här.

Ei saa peittää – en hjälte i det tysta

När jag var liten tyckte jag om att titta på Språka på finska. Inte för att jag förstod ett ord, utan för att jag tyckte att finskan var så fin. Fascinationen har hållit i sig. När jag ser hur vackert och säreget finsktalande personer ofta formulerar sig på svenska grips jag av en otrolig längtan efter att lära mig finska.
Sannfinländarna är ett exempel på finskt, kargt tänk. Romanen Populärmusik från Vittula är full av finska tankar.

De flesta svenskar kan inte ett ord finska, brukar det heta. Men det är inte sant. Det finns tre små finska ord som alla kan: Ei saa peittää. Får ej övertäckas. De står på gammaldags element som oftast återfinns på toaletter i sommarstugor. Texten står i lagom läshöjd. Det går inte att missa den.

Jag är redan lite orolig för att elementen kommer att försvinna ur bruk. Med elementen försvinner också finskan. Och har ni tänkt på den anonyma finne som ligger bakom översättningen? Vilken hjälte! Tänk att lära en hel nation tre små ord av ett språk som är så obegripligt. Jag har alltid hållit ögonen öppna för samma chans. Om de ska lansera något schampo i Thailand eller så, och de behöver en svensk översättning som ska stå på flaskan - då är jag där fortare än kvickt.

 Bilden lånade vi härifrån.

Blodomloppet, planeringsfasen

Då var det dags för hela företaget att börja värma upp vinterlata kroppar och börja springa. Vi kommer strax att anmäla oss till att delta i Blodomloppet. När jag har tryckt på "Publicera" här uppe måste vi vara med eftersom vi då har gått ut offentligt med planerna. Håna oss gärna om vi skulle låta bli.

Vi går ut lite försiktigt och springer halvmilen, det låter lagom. Vi kanske är bäst på att böja verb, inte att gå ned i spagat. Företag tidigare år har spexat till det och sprungit i likadana kepsar eller i form av en lång orm. Vi kanske ska formera oss som ett tyskt Ü, då? Jag återkommer!

Det fattas ett Ü

Ledsamt för ögat

Här kommer ett önskeinlägg på uppmaning av Delbert, som skickade mig länken till en artikel i Vetenskapsradions Språket.
Artikeln handlar om bristande logik i stavningen. Ibland baxnar man när man ser hur godtyckligt vissa stavningsnormer kommit till. Artikeln tar upp varför "vän", "men" och "man" får olika betydelser om man har långt eller kort vokalljud. Det visar sig att det hela beror på akademiledamoten Carl Gustaf af Leopold, mannen bakom titeln "Afhandling om svenska stafsättet”. Där kommer han bland annat med rekommendationen att en dubbelteckning av konsonanten i orden ovan (och många fler) ”skulle blifva ledsam för ögat” liksom för handen. 
Aha. Det är alltså af Leopolds fel/förtjänst att man inte har dubbeltecknad konsonant när det sannerligen skulle behövas. Håll med om att det är rock'n'roll.

Inte alls så ledsam för ögat.

ICA-svenskan – när fel blir rätt

Ja, nu är det dax att köpa tulpaner. Det är alltid dax för något i min matbutik. Det kan vara semmeldax eller pepparkaksdax eller dax för lax. Dax är ett sådant ord som konsekvent stavas fel i butikssammanhang. Dags, heter det ju. Nu kommer det märkliga: vi är så vana vid detta dax att vi skulle reagera negativt om de någon gång skulle skriva dags. Semmeldags, det låter ju inte klokt? Och särskrivningar är så vanligt och liksom accepterat att man snarast hoppar högt när de får det rätt. Jag vill gå och klaga när det händer. Tigerräkor, hallå? Ni brukar ju skriva Tiger räkor? Korrekt svenska ser fel ut och det är ingen som gnäller.

Jag förväntar mig heller aldrig att de ska få de svåra utländska orden rätt: jag köper glatt min cantaduo, min chévré, min godua-ost. Matbutikerna är som små felstavningsenklaver i vardagen. Jag ryser alltid förväntansfullt redan i entrén. Ge mig lite nöt kött så känns allt genast bättre.

Ett liknande fenomen är restaurangsvenskan. Där kan man ogenerat basunera ut "En köttbullar!" eller "Två pannkaka". Även där hade man reagerat om de hade skrikit rätt någon gång. Två pannkakor? Nej, det låter ju fel.

Så rätt, och ändå så fel

 Bilden lånade vi härifrån.

Smarta översättare använder "hen"

Ordet "hen" har debatterats flitigt i media på senare tid. Vad man än tycker om "hen" så är det ur ett översättarperspektiv fullkomligt gudomligt. Sveriges Facköversättarförening, SFÖ, har 1 100 enskilda medlemmar. Gud vet hur många frilansare som döljer sig ute i stugorna. Översättare överlag är ett tillbakadraget och ensligt släkte, så de ger sig inte till känna i första taget. Jag uppskattar den sammanlagda siffran till 2 000, men mörkertalet kan vara stort.

Varje gång – och då menar jag varje gång – vi översättare tvingas skriva "han eller hon" i sammanhang där könet är ospecificerat sliter ju på våra händer och handleder. Om vi skulle få skriva "hen" i stället så skulle vi ju spara 10 tecken bara sådär. Räkna med att de flesta av oss skriver "han eller hon" i runda slängar fyra gånger i veckan.

10 tecken × 2 000 översättare × 4 blir hela 80 000 tecken. I veckan! Vilka besparingar! Nu väntar vi med spänning på att "hen" ska bli norm.

Tycka purist är trist

Jag har ju pratat lite innan om hur bra man mår när man lyckas hitta ett svenskt uttryck i stället för ett engelskt när man meddelar sig med omvärlden. Språkrådet har en hel lista på hur man kan ersätta slarvigt inlånade engelska ord med rekorderliga svenska. Ett gott och lovvärt initiativ, men det hela blir lite väl präktigt svenskt ibland. I vissa fall tycker jag gott man kan behålla de engelska uttrycken. Som "aerobics", till exempel. Om jag skulle säga "I dag minsann så ska jag gå på ett härligt pass aerobik!" skulle alla, med rätta, titta konstigt på mig. Samma sak med "bomullspinnar", "vishetslärare" och "pannpizza" (tops, gurus, pan pizza). Pannpizza, det är 80-talets fläckiga hemkunskapsbok. Jag vill inte behöva känna mig ertappad med fingrarna i syltburken så fort jag använder ordet tops.

Språkpuristivern får inte gå för långt. Jag, som ändå aktivt letar svenska uttryck att använda i stället för engelska, får rysningar av avsnittet "Vad tycker du det bör heta på svenska?" där man slaktar låneord som "balconette" (lyft-bh!), "cliffhanger" (klipphängare!) och "chic lit" (tjejlitteratur!). Snälla, ordet "lyft-bh" tar bort all sensualism ur ordet "balconette" och kvar blir bara en amper tant i laxfärgade underkläder. Om jag skulle säga "Låt oss gå och köpa lite tjejlitteratur" blir jag bara en övernitisk, medelålders bibliotekarie som försöker verka modern och all läslusta dör med en gång. Ibland behöver vi ett låneord som beskriver exakt det som svenskan inte kan.

Nu fridlyser vi semikolonet

För det första undrar jag hur semikolonet fick sitt namn. Varför ödsla ett fint prefix som "semi", som ju betyder "halv", på något som så uppenbart inte är ett halvt kolon, varken i funktion eller rent formmässigt? Jag vill slå ett slag för att man helt enkelt tar bort kommatecknet undertill och istället får en slags skön, fritt hängande punkt i stället. Det lär jag inte få igenom.

Ett semikolon som används rätt är härligt att skåda. I vissa slags texter, däribland juridisk text, är semikolon praktiskt och korrekt att använda. Problemet är i stället när man använder semikolonet lite slarvigt. Kanske vill man få sin text att verka myndigare. Ge den mer pondus. Det finns även de som gärna använder semikolon där vanligt folk hade valt ett kommatecken. Kanske tycker man att skiljetecknen ändå är så små, så det spelar ingen roll vilket man väljer att använda? Ser man dem som en extra krydda att ta till när ens text ter sig svag och oansenlig? Vad jag vet är att ju fler semikolon man felanvänder, desto mer tappar jag respekten för en text.

Jag tycker att det är dags att fridlysa semikolonet. Inte ta bort det från tangentbordet helt, för det fyller ju ändå sin funktion när det används rätt, men göra det mer svåråtkomligt. Man kanske kunde skriva till Microsoft och be dem lägga till en varningsfunktion i stavkollen i Word? Semikolon kunde få sin egen varningsfärg. Jag röstar på klatschigt giftgrönt. Jag leker med tanken på att leda en svag ström genom tangentbordet varje gång fingrarna vill trycka på SKIFT + ,. Det lär jag inte heller få igenom. En massa jurister skulle bli mycket arga på mig. Men en enkel fridlysning skulle väl funka? Blåsippor, huggormar och så semikolon. Låt stå, som mullefröken sade. De är finast där de står.

Bli fri från ditt kommaberoende

De, är ju, så små, våra kommatecken. De, är nästan, det minsta skiljetecken, vi har. Bara, punkten är mindre. Ändå är det, felanvända, kommatecken, som kan, förstöra en text helt, och hållet. Se bara på vad jag har skrivit hittills.

Kommatecknet ska, om inte fruktas, så i alla fall behandlas med stor respekt. Tittar man på det engelska skriftspråket så ser man kommatecken överallt. Man praktiskt taget gödslar med dem. Det här är något som många försöker anamma även i svenskan. Det ser ju proffsigt ut med många kommatecken, eller?

Jag ska inte tråka ut er med grammatiska detaljer (fast jag vill), utan bara ge er några enkla tumregler för när kommatecken är helt onödiga.

Tumregel 1: Läs texten högt för er själva. Var ligger andningspauserna? Där kan ni ha kommatecken. Varje komma som inte genererar en naturlig andningspaus kan ni stryka. Sådär!

Tumregel 2: Sluta titta på vad engelsmännen har för sig. I England skriver man "An apple, a pear, and a banana" utan att skämmas. På svenska blir detta "Ett äpple, ett päron och en banan". Inget annat!

Tumregel 3: Förtjäna era kommatecken. Ta bort dem ur texten och lägg in dem bara där de absolut verkar behövas. Bryt upp långa meningar och skapa flera kortare i stället. Sträva efter att ha få komman, inte många.

Prova att ta bort ett redan nästa gång du skriver något. Befriande, inte sant?

Så litet, så felanvänt

Stegräkningstävlingen är avslutad

Nu har vi kämpat bra!

Alla företag som var med i Rädda barnens stegräkningstävling måste ha knatat på bra. Här kommer statistik från tävlingsledningen:

"Tillsammans gick vi 4,866 varv runt jorden och snittade på 10147 steg/dag.
För varje deltagare skänkte Steg! 50 kr till Rädda Barnen. Det blev totalt 44.650 kr. Utöver det har deltagarna gått ihop hela 158.910 kr* till barns överlevnad."

Det blir många getter det till behövande familjer. Jag hoppas att vi på kontoret kommer att fortsätta att gå lite extra, även utan stegräknare. Annars får vi vara med nästa år igen!

Bilden av den synnerligen ståtliga geten lånade vi härifrån.